THESE FOUR LONELY WALLS HAVE CHANGED THE WAY I FEEL

Gräset är inte grönare på andra sidan.

Min man åkte till Barcelona i torsdags och jag räknade ner dagarna till egentid (lillan skulle bo lite hos mormor). Hög av förväntan. Sådan stor spänning. Alldeles för många planer.

Sen åkte han och jag fick allt jag planerat kastat i ansiktet och hela huset var knäpptyst. Ingen att ta hand om, ingen som krävde nåt av mig.

Jag passade på att kika ner på stan och spenderade en riktigt härlig kväll med bästis. Lugnt och skönt. Och så gick jag på 30års fest och tog det lika lugnt där och kom hem i någolunda bra tid.

Men det tog ungefär 2 dygn och sen stod jag där och stirrade i väggen och frågade mig själv varför jag trodde det skulle vara så underbart att vara själv. Jag har ju aldrig trivs med att vara själv – egentligen.

Jag blir inte en sån bra människa när jag blir matad med för mycket egentid och ansvar. (Det såg vi ju allihopa när jag hade mina tre singelår. Been there, fucked that up). Jag är en sån som behöver lite övervakning i självständigheten. Någon som knuffar åt rätt håll, lugnar mina starka känslor lite och hålle mig nere på marken.

Det är Gustavs jobb. Och han får typ aldrig mer ta ledigt, känner jag. Det är inte bra. Haha.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s