SNART HAR ETT ÅR GÅTT

Vad kan man säga om vår tid under Emilias första år i livet? Inget år har varit mer utmanande, tröttare, jobbigare, tuffare – eller mer underbart.

Vi fick ett barn som inledde sina första månader i livet med att skrika och inte sova. Det där folk säger om att nykläckta barn sover 20/dygn stämmer inte, vill jag lova. Emilia var vaken dagar och nätter fram till hon var 6 månader. Då började hon sova middag och helt plötsligt var livet något helt annat och varje dags kamp för att bara orka leva fick sitt slut.

(Okej, hon sov faktiskt några hela nätter runt tre-månader… De nätterna räddade mitt psykiska tillstånd och gjorde att jag äntligen fick återhämta mig och bli frisk från virussjukdomen jag fick i V30.)

Så vi fick en tuff start på ett år som redan hade varit vårt värsta och sjukaste någonsin. Det var flera gånger jag ville stänga dörren hemma och dra. Men jag stannade alltid kvar.

Men det gjorde mig stark. Att leva med dödsångest samtidigt som man gick hemma själv med en balanssjukdom och ett litet oskyldigt barn lärde mig bli tuffare. Och min och Gustavs relation växte enormt. Vi blev mer sammansvetsade, lutade oss på varandra, älskade varandra lite mer.

Och när nyåret kom så kom Emilia in i sin värsta sov-ingenting-fas hittills och vi fick hjälp av farmor och mormor som tog nätter, jag fick gå till sömnläkare och få lära mig sova igen, fick tabletter utskrivna som skulle hjälpa mig till djupsömn (vad är djupsömn? Jag hade inte upplevt det sen tidiga våren 2015). Det räddade oss.

Vi kom igen den perioden och därefter kom lyckan och glädjen jag hade drömt om. De där stora och starka härliga känslorna.

Sen har allting bara rullat på och den oturen vi hade 2015 har vi blivit kompenserade för – vi fick dagisplats på ett litet privat dagis (precis det vi önskade) fast vi egentligen låg långt ner på listan och inte hade en chans, jag blev headhuntad och kommer inom kort börja arbeta som koordinator medan Gurra får gå hemma på pappaledighet till nästa år, Emilia är ett fantastiskt tryggt och lyckligt barn (precis som vi jobbat och slitit för sen hon föddes)….

Vi är lyckligt lottade. Och lyckliga. Väldigt lyckliga.

Och nu har vi semester tillsammans. Det är magiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s