Kategoriarkiv: THE BABY

ETT ÅR IDAG – VÅRAN EMILIA

Idag fyller min underbara, glada, busiga, känslostarka och envisa dotter ett år. 

Det var alltså ett år sedan hon kom ut den där lördagsmorgonen 07.55 och var så otroligt vacker. Jag trodde att nykläckta barn skulle vara geggiga och fula men hon var så vacker så det knappt gick att ta in.

Vi sa att om vi klarar första året så klarar vi allt och här står vi nu – alla tre tillsammans. 

Jag älskar dig, Emilia. Jag kommer alltid finnas där och lära dig i livet. Du är min värld och min glädje. För alltid.


Annonser

IT’S THE END OF AN ERA

På måndag börjar jag arbeta, efter en 1,5 års lång ”paus” från yrkeslivet. Mitt barn fyller ett år och jag har varit hemma med henne hela första året. Nu är det dags för pappa att vara hemma med henne och få kvalitetstid medan mamma bringar in cashen. Och ni anar inte hur länge jag längtat och saknat det vanliga livet. Jag vill så gärna börja arbeta igen!

Sen slår det mig att det här är slutet på mina och Emilias föräldradagar. Vi kommer inte längre vakna ihop, spendera dagen ihop och lägga oss ihop. Vi kommer ha nån timme om dagen att ses och inte mer. Mitt hjärta går sönder.

Jag är så rädd att hon ska tro att jag lämnar henne frivilligt, att jag bortprioriterat henne, att jag inte orkar med henne mer. Tänk om hon tror att mamma ledsnat, inte vill ha henne mer. Tänk om.

Jag mår inte bra nu, så är det bara. Jag har sån superstor megaångest över den här förändringen så jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Jag gråter, dagdrömmer om att kidnappa mitt barn och åka så långt bort jag bara kan så att ingen kan ta henne från mig, och har svårt att andas.

Oh the irony… här har jag i månader drömt om ett arbete och så blir jag typ headhuntad till ett jävla drömjobb och vad händer? Jo, jag mår dåligt över det. Men så är det väl att vara mamma? Man måste väl bara vänja sig att vara utan den där andra halvan. Man måste. 

Men jag älskar henne så enormt. I förrgår när jag skulle sova middag med henne så sträckte hon fram kaninörat under min näsa så jag fick lukta på den, precis som hon gör när hon ska sova. Vem gör något så fint när man är så liten? Mitt älskade barn. Älskade älskade älskade mammas Emilia. 

Andas…. Det kommer att gå bra. Jag måste minnas att andas.

OM MAN SKULLE GÖRA ALLT IGEN

Jag mår bra nu. Jag är solfärgad, lugn i själen, exalterad inför framtiden och nöjd med det mesta. Jag väntar in bekräftan på att få gå ut med mitt nya jobb (inte officiellt ännu) och njuter av den sista tiden hemma med lillan och pappan.

Tänk att hon snart fyller ett år…. Jag kan inte fatta det. Vårt lilla pratande yrväder – ett år! 

Vi har ingen stress med syskon. Jag vill egentligen bara ha ett barn, särskilt efter svår graviditet. Men jag har satt upp vissa regler om jag en dag skulle gå med på att producera en till (även om det känns extremt lång borta idag) och det är följande:

1. Emilia ska vara blöjfri. 

2. Emilia ska ha sovit hela nätter minst ett år först.

3. Jag ska inte vara gravid på sommaren, max i v.20. ALDRIG IGEN HÖGGRAVID I VÄRME.

4. Jag ska ha gått ner till min normalvikt och helst lite mer innan så jag inte går upp så pass att jag får smärtor igen i armarna som håller mig vaken dygnet runt och så jag inte får problem med fötter och inte kan gå.

5. Jag ska arbeta på ett företag där man inte sparkar gravida.

6. Vi ska ha gift oss först.

7. Jag ska ha druckit mycket vin först och tittat ut på krogen några ggr.

8. Försöka samordna graviditet med min bästis.

9. Sparat ihop en bunt pengar så vi klarar föräldraledigheten.

10. Jag ska ha mått bra lääääänge först.

SNART HAR ETT ÅR GÅTT

Vad kan man säga om vår tid under Emilias första år i livet? Inget år har varit mer utmanande, tröttare, jobbigare, tuffare – eller mer underbart.

Vi fick ett barn som inledde sina första månader i livet med att skrika och inte sova. Det där folk säger om att nykläckta barn sover 20/dygn stämmer inte, vill jag lova. Emilia var vaken dagar och nätter fram till hon var 6 månader. Då började hon sova middag och helt plötsligt var livet något helt annat och varje dags kamp för att bara orka leva fick sitt slut.

(Okej, hon sov faktiskt några hela nätter runt tre-månader… De nätterna räddade mitt psykiska tillstånd och gjorde att jag äntligen fick återhämta mig och bli frisk från virussjukdomen jag fick i V30.)

Så vi fick en tuff start på ett år som redan hade varit vårt värsta och sjukaste någonsin. Det var flera gånger jag ville stänga dörren hemma och dra. Men jag stannade alltid kvar.

Men det gjorde mig stark. Att leva med dödsångest samtidigt som man gick hemma själv med en balanssjukdom och ett litet oskyldigt barn lärde mig bli tuffare. Och min och Gustavs relation växte enormt. Vi blev mer sammansvetsade, lutade oss på varandra, älskade varandra lite mer.

Och när nyåret kom så kom Emilia in i sin värsta sov-ingenting-fas hittills och vi fick hjälp av farmor och mormor som tog nätter, jag fick gå till sömnläkare och få lära mig sova igen, fick tabletter utskrivna som skulle hjälpa mig till djupsömn (vad är djupsömn? Jag hade inte upplevt det sen tidiga våren 2015). Det räddade oss.

Vi kom igen den perioden och därefter kom lyckan och glädjen jag hade drömt om. De där stora och starka härliga känslorna.

Sen har allting bara rullat på och den oturen vi hade 2015 har vi blivit kompenserade för – vi fick dagisplats på ett litet privat dagis (precis det vi önskade) fast vi egentligen låg långt ner på listan och inte hade en chans, jag blev headhuntad och kommer inom kort börja arbeta som koordinator medan Gurra får gå hemma på pappaledighet till nästa år, Emilia är ett fantastiskt tryggt och lyckligt barn (precis som vi jobbat och slitit för sen hon föddes)….

Vi är lyckligt lottade. Och lyckliga. Väldigt lyckliga.

Och nu har vi semester tillsammans. Det är magiskt.

DEN BÄSTA TIDEN I LIVET ÄR HÄR OCH NU

Att vara mamma är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Ju äldre Emilia blir desto roligare blir det, och tufft såklart. Den första babytiden är borta och hon blit mer och mer av ett barn, sover bättre och är mer kommunikativ. Vi pratar, sjunger och leker tillsammans.

Hon är en liten upptäckare. Vill känna, klämma, slå och bita i allt. Även mig.

Hon är totalt förälskad i sin pappa, precis som jag, och lyser upp varje dag när han kommer hem.

Hon kräver underhållning under maten annars skriker hon. (Var hyr man en narr?)

Hon är en glad liten en. Vaknar alltid med ett leende och älskar människor och andra barn.

Hon sover två ggr per dag (lifesaver!) och brukar vakna 1-2 ggr per natt men sover bra däremellan.

Hon går med stöd men kryper inte än.

Mitt älskade lilla barn… Det bästa jag gjort i hela livet.

YOU ARE THE LOVE OF MY LIFE

I love lilacs and avocados
Ukuleles and fireworks
And Woody Allen and walking in the snow
But you’ve got to know that

You’re the love of my life
You are the love of my life
You are the love of my life
You are the love of my life
From the moment I first saw you
The second that you were born
I knew that you were the love of my life
Quite simply the love of my life

I love Lucy and pumpernickel bread
The Statue Of Liberty and standing ovations
And falling into bed
But get it through your head that

You’re the love of my life
You are the love of my life
You are the love of my life
You are the love of my life
From the moment I first saw you
The second that you were born
I knew that you were the love of my life
Quite simply the love of my life

You an drive me crazy
You can drive me anywhere
Here are the keys
Just do as you please
It may not always be easy

But you’re the love of my life
My heart is riding on a runaway train
You are the love of my life
Through all the pleasure and pain
From the moment I first saw you
I knew it right away
I knew that you were the love of my life
Simply the love of my life
You are the love
The great love of my life.

SÅNGSTUNDER OCH ÖPPNA FÖRSKOLOR

Emilia och jag har börjat hänga mer och mer med våra mammagruppsvänner, på Öppna förskolor. Ibland tänker jag att det är kaffe och mackor som lockar mig dit (fan vad gött!) men jag tror det är gänget.

Jag tycker så mycket om mammorna och barnen i vår liööa grupp. Så härliga människor! Såna möter man sällan!

Och att se Emilia med de andra barnen är så kul. Hon är så social och älskar verkligen andra barn. 

Min lilla skrutta.

  

LJUVLIG TID

Okej, så nu har jag också tänkt tanken: tänk att skaffa en till sån där liten charmig, go, varm, mysig, söt och underbar klump….. 

Det tog sju månader drygt att komma till den tanken. Och nu vill jag faktiskt stoppa tiden lite. Hon har aldrig varit så härlig som nu. Nu förstår jag vad alla babblar om. Det kan vara underbart att ha en bebis. Hon sover nu – även på dagarna – och det är en HELT NY VÄRLD för mig som går hemma. Inget mer dåligt samvete, jag kan duscha, jag kan äta och jag kan VILA. 

Det är tydligen det man behöver för att leka med tanken på att skaffa en till.

 (Har jag nått mitt halleluja-moment kanske?). 

DOP-PRISMA

När Millis döptes så fick hon en prisma med sitt namn på som sen hängt i kyrkan i ett träd. Fram tills idag när vi fick inbjudan om att komma på gudstjänst där vi skulle fira dopet och barnen skulle få hämta ut sina prismor.

Min dotter älskade det. Vi sjöng och lyssnade på prästen och sen fick vi hämta prisman och leka med den.

Så himla mysigt. Hon TOTALDÄCKA efter det. Somnade sittandes. Har typ aldrig hänt, haha.