Kategoriarkiv: THE BODY

HÄNGPATTAR & EXTRAKILON

Säga vad man vill om kroppen efter en födsel – man är stolt ändå! Man har klarar av att producera en människa, den bästa i hela världen, och det är man så tacksam och stolt över.

6 kilo bor kvar på min kropp men jag är säker på att de försvinner när jag börjar mitt nya rörliga arbete (mer om det då det är officiellt, inväntar bekräftelse).

Jag har gått ner 27 kg och har pattar tre ggr så stora som de små jag hade innan och de väger bly. Men jag är nöjd! Jag mår så bra i mig själv nu – är så glad och energisk i själen.

image

Annonser

VIKT:IGT

Det börjar bli kallt att gå runt i tunna sommarbyxor nu, vilket är det enda jag kommer i efter babyn. Jag ligger på plus 10 kg om man tittar på vad jag vägde innan. Då hade jag lagt på mig fyra kilon och låg alltså över min trivselvikt, vilket innebär att jag ska gå ner minst 10 kg för att må bra i min kropp.

Jag är inte en sån som hetsar och tänker att jag ska bli en läckerbit efter babyn, isf inte på ett bra tag för jag har inte fokus på det nu, men jag kan inte gå med samma sommarbyxor hela kalla vintern. Jag tänker heller inte köpa en ny garderob – jag går på föräldrapenning på enbart 6000kr i mån – det är liksom en omöjlighet. 

Nu har 10 veckor gått sen jag födde och jag har hört att den ”magiska” gränsen är vid 12 veckor, då kroppen börjar släppa på övervikten. Jag menar, jag har ätit bättre än innan graviditeten sen vecka 2 men ingenting har ändrats på vågen. Jag tror att det är biologiskt så. Jag börjar närma mig vecka 12 så jag tänkte shapa up lite nu och börja med bättre rutiner och röra på mig mer. Slut på chillet och dags att fokusera på målet.

Så vad är planen?

– Mellanmål mellan de större målen. 

– Mindre portioner.

– Mer vatten.

– Daglig promenad i högre tempo.

– En ätardag i veckan.

– Ev, utesluta gluten. Har såna stora problem med det nu igen, trots medicinering är jag uppblåst som om jag är gravid i vecka 24. (Livmodern är 100% back on track så det är ingen barnmage jag kan skylla på).

Ska bli spännande att se hur detta går men jag får väl fokusera på målet och sätta på larmet så jag kommer ihåg att äta mellanmål och hålls förbränningen vid liv (man glömmer lätt sig själv när man har baby). 

YOU BLOODY MOTHER FUCKING ASSHOLE

Jag hatar dig. Vi är över nu. Du förpestar mitt igår, mitt nu och min framtid. Du tror att du är så stor och stark och att du kan kontrollera mig. Fuck you, jag är redo att bevisa motsatsen.

Du får inte längre bestämma över mig, kontrollera mig eller få mig att behandla mig själv illa. Du har inte längre rätten över min kropp, min hjärna eller mitt hjärta. Jag hatar att du tror att du äger mig, att du hånar mig varje dag och får mig att känna mig liten för att jag inte klarar av att neka dig.

Jag tänker inte låta dig dyka upp överallt längre. Jag tänker inte låta dig vara med. Jag tänker inte ta med dig vart jag än ska.

Jag är så trött på dig nu. Vi är över. Jag vill aldrig mer ha med dig att göra. Det är över nu.

Linda 1 – 0 Snuset

REDEFINE BEAUTY?

Jag hamnade av en slump på en blogg om en amerikansk kvinna som gått från överviktig till underviktig (anorexia) och sen kämpat sig tillbaka till vad hon kallar för kurvig/knubbig.

Det är en fantastisk resa hon gjort men jag reagerade starkt på bloggens namn: ”Redefine Beauty”. (Dvs, ”omvärdera skönhet”, svensk översättning). Detta är något som många använder sig av då de bloggar, lägger upp bilder på sig själva eller när de kritiserar andra människor som de definierar som samhällets perfektion av en människa.

Jag undrar:

Varför ska vi behöva omvärdera vad skönhet är? Är det bara jag som inte förstår vad hon menar med det? För skönhet för mig är inte size 0. Det har det aldrig varit och det kommer det aldrig bli.

Citat från hennes blogg:

”I have reached a point where I love my body. I love the way I jiggle when I dance, and the way my “curves” look in the mirror. I am in no way societies ideal beauty, but I am me.”

Tydligen så är hon inte vad hon själv anser är samhällets skönhetsideal. Jag undrar, vem avgör vad samhällets skönhetsideal är? Det är ju vi allihopa – hon också. Genom att skriva som hon skriver så målar hon upp en bild av att alla i samhället anser att man ska vara skinny. Det är ju bullshit.

Jag har aldrig, som vuxen, känt mig tvungen att vara skinny eller formlös. Jag tittar aldrig på en modell och tänker ”jag önskar att jag såg ut så där”. Jag anser inte att kvinnor som går modevisningar har en perfekt kropp. De är bara jävligt bra klädgalgar.

Fråga vilken man som helst i världen vad han anser är attraktivt hos en kvinna och lyssna sen noga på vad han svarar. Sen frågar ni en annan man. Och sen en till man. Och en till. En till igen. Sen frågar ni 30 stycken män vad de tycker är attraktivt hos en kvinna.
Ni kommer att få lika många svar som antalet män ni frågar. (Samma gäller om man frågar kvinnor.) Vet ni varför?

Det är för att vi alla gillar olika. Alla olika former, längder, färger och detaljer. Vi går igång på olika saker. Vi faller för olika saker. Vi brinner för olika saker.

Så sluta säg att samhället har ett krav på oss att vi ska vara skinny och svältande. Bara för att tidningar ger oss tips på att gå ner i vikt och visar bilder på smala modeller så behöver inte samhället anse att det är rätt. De är bara en del av media som säger så. Det finns media som säger att vi ska hata män också. Och media som säger att vi ska hata invandrare. Det skiter vi ju i så varför ska vi få för oss att de ”smala åsikterna” stämmer?

Låt inte tidningar styra era åsikter. Låt inte någon annan få er att tro att ni inte duger som ni är. Ta hand om er och arbeta för en bra hälsa men glöm bort att ni måste passa in i någon dum mall.

Det finns ingen mall. Det är något som tjejer får för sig. Precis som de tror att de måste se ut som de gör på tv för att ha ett värde, stöna lika högt och knulla lika snyggt som de gör i p-rullar för att räknas som ett bra ligg och att de måste spendera hela dagen med att suga in magen för att slippa skämmas för att den inte är platt.

Nej, sluta gnäll och skyll ifrån er nu, tjejer. Ni har makten över era liv och era egna värderingar. Ingen annan kan röra dem. Ni skapar dem, ni förvaltar dem och ni lever sedan efter dem. Ingen annan.

NU ÄR DET MIN TUR ATT HÄLSOHETSA

Jag har följt mycket kring ”Hälsohetsen” i media och sett hur det skrivits och debatterat om ämnet. Twitter har kokat med ilskan över det, bloggar likaså. Men inte jag – jag känner mig faktiskt ganska cool. Jag vill dela med mig av mina tankar kring varför jag gör det idag men låt mig inte trampa er på tårna om vi inte delar åsikt. Det är ett fritt land, vi får tycka annorlunda.

Det som gör hälsohetsen så omdiskuterad är ju det faktum att den sägs ha påverkat flertal människor negativt. Negativt som i att det sägs leda till ätstörningar och andra psykologiska besvär, särskilt i de yngre åldrarna. Så kan det mycket väl vara men jag tror inte att problemet ligger i hälsohetsen utan att grundproblemet kommer från något helt annat, mer om det längre ner. Jag tänker inte diskutera statistik eller resultat.

För mig är hälsohetsen något positivt: Vi lever i en överviktig värld där vi helt glömt bort att ta hand om våra kroppar. Människor sjukskriver sig åt höger och vänster för ryggbesvär och psykologiska åkommor. Vi behöver en hälsohets för att förstå allvaret i vad vi håller på att kasta bort: våra liv.

Hur många har inte gått in i väggen, stressat sönder sig eller arbetat sönder sin rygg? Det är ju mer normalt än onormalt idag. Jag tror att en av de största anledningarna till det handlar om okunskap. Det är få som verkligen har förstått att man måste arbeta och använda sin kropp för att den ska fungera och hålla en hel livstid. Människor tror att vår kropp är designad för att sitta i soffan, äta sockersöta produkter och sedan sitta framför en dator måndag till fredag. Det är helt fel.

Detta faktum verkar provocera människor. Jag anser att det är lätt att se vilka grupper som provoceras mest: de som alltid lutat sig på andra och aldrig egentligen behövt ta/har tagit ansvar.


”Kopplingen mellan kropp och sinne”

Det verkar vara okänt, eller bortglömt, att den psykiska hälsan är ett recept på vår fysiska hälsa. Kopplingen mellan kropp och sinne är den starkaste kopplingen som finns. När vi inte mår bra i vårt huvud, av oförklarliga skäl (dvs. om vi inte drabbats av tragedier eller liknande mer tillfälliga omständigheter) så kommer det från att vi inte tagit hand om våran kropp.

De som provoceras mest av hälsohetsen är därför alla de som litar på att sina doktorer ska skriva ut nya piller  varje vecka och att de är läkare som ska bota deras rygg- eller själs värk. De som egentligen inte vill (eller orkar) ta tag i sig själva utan hellre ligger kvar i mörker och smärta än arbetar. De som anser att människor kritiserar dem när de påtalar att en bättre kroppslig hälsa skulle hjälpa dem.

De som kanske t om skyller på männen för att de är männen som kräver att ”jag ska ha en snygg och smal kropp”. Herregud, då är det ju omedelbart en fråga om feminism! Vad enkelt det blev! Phew, jag trodde jag skulle behöva arbeta med mig själv men nu slipper jag ju det. Det är kanske enklare så än att inse att detta är en hälsofråga? Att skylla ifrån sig är ju så enkelt, att ta eget ansvar för sig själv är mycket mer svårt.

”Mat är vårt bränsle – motion är vår endorfinkälla”

Om vi inte rör på oss, ser på mat som ett bränsle som ska få oss att fungera eller gör ett aktivt val att ta hand om vår fysiska hälsa så påverkas precis allt i vår värld, både kort- och långsiktigt. Vi har alla ett ansvar för att hålla oss själva vid liv men bör inte det ansvaret sträcka sig längre än så? Bör vi inte också bära ansvaret för vårt eget välmående och därför göra allt vad vi kan för att vara friska och starka?

”Just because you can put something in your mouth, chew it, swallow it, and then poop it out doesn’t mean it’s food. It just means you can chew it, swallow it, and poop it out!” (Tack, Cameron Diaz).

Rörelse i form av motion och träning skrivs idag ut på recept till de ångestfyllda och deprimerade för att man märkt att det är mer effektivt än att äta tabletter.

De endorfiner som frisätts i en aktiv kropp kan alltså förändra hela ditt sinne – och din kropp såklart. Varför lyfter man inte upp det mer i sociala forum istället för att lyfta upp hur många piller man trycker i sig och klagar på hur dålig sjukvården är? Varför ser man inte sitt eget ansvar i sitt tillfrisknande?

Jag välkomnar inte bara hälsohetsen – jag jublar över den. Jag blir glad av att se nya träningstips på Aftonbladets hemsida varje dag och över att se tidningsomslag med vältränade människor och rubriker som ”Så blir du fit”. Det är  en positiv utveckling.

Att träna, äta rätt och tänka på sin kropp är den bästa investeringen man kan göra i livet.

”Självbilden gör människor sjuka – inte hetsen om en god hälsa”

De ungdomar som kan komma att hamna illa av hälsohetsen, vilket är en av grundstenarna kring de pågående debatterna, är de som skulle ha hamnat illa av de mesta. Dvs, de är de som är osäkra i sig själv från grunden och som troligtvis har låg självkänsla och en dålig självbild. De ungdomarna kommer alltid att påverkas lite fel  eller lite mer extremt av alla de trenderna som löper genom landet. De är de som provar drogerna först, dricker mest och skadar sig själva.

De ungdomarna behöver hjälp. Det är inte hälsohetsen som gör dem sjuka, de är deras grundhälsa och grundinställning. De kommer alltid behöva hjälp, utan eller med hälsohets.

Att det kommer en hälsohets genom landet gör inte dessa ungdomar sjuka, tvärtom så tror jag att det bästa som kan hända för de ungdomarna som är i den psykiska riskzonen är en sådan här trend. Att hälsa helt plötsligt är häftigt och att fokus på en frisk kropp och ett friskt sinne är trendigt gör ju bara att de får en mycket bättre trend att efterapa än drogtrender eller annat hemskt som kommer. Dessa ungdomar gör ju allt för att synas och höras och för att få vara delaktig i någonting. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Det samma gäller för oss vuxna. Vi har en grundhälsa. Den grundhälsan påverkar allt vi tar åt oss av. Vi kan välja att hata oss själva för att vi inte ser ut som Heidi Klum eller Scarlett Johanson men varför ska vi slösa energi och tid på något som är omöjligt? Om vi inte accepterar oss själva och är vår egen värsta ovän så behöver vi bygga upp vår inre styrka och arbeta med vårt psyke. Vi kommer annars alltid drabbas av de olika trenderna som kommer – vad de än är.

Nej, en hälsohets är precis vad vi behöver för vi har glömt bort våra kroppar. Vi behöver en hälsohets som chockar oss och lär oss att förstå hur viktiga våra kroppar är och allt det goda de kan göra för oss. Vi behöver tänka till på vad vi äter, hur mycket vi rör på oss och se kopplingen mellan kropp och hjärna.

VÄLKOMMEN DU UNDERBARA HÄLSOHETS! Kom hit och skaka om oss och visa oss vad en bra hälsa faktiskt är. Det är läskigt hur okunniga det svenska folket är – nu ändrar vi på det!

THE ROAD BETWEEN BODY AND SOUL

Förra helgen var sommaren här och jag låg på gräsmattan typ dygnet runt och försökte suga upp så mycket sol som möjligt. På lördagen bjöd jag över Mia och på söndagen så kom Lena över med bakiskur. Det var fina dagar, både inuti och utanpå.

Nu är vi tillbaka i svensk vår och jag fryser om mina händer när jag går ut. Jag vill använda öppna skor men jag måste stänga inne mina fötter så jag inte börjar burra. Livet är lite, lite jobbigare och den där sommarlängtan kliar i hela kroppen.

Men jag klagar inte. Jag har ett tag kvar innan jag når mitt kroppsliga mål, om jag ens kommer göra det (min kropp verkar trivas med mina små extra kilon detta år, troligtvis för att jag tränar på ett helt annat sätt än tidigare). Jag försöker påminna mig själv om att jag arbetar hårt för att må bra och för att komma i min bästa fysiska form någonsin – stark, uthållig, energisk, stabil och i total balans.

Det handlar inte om att vara skinny, att orka dansa runt på borden på små timmarna eller om att pressa mig själv till ett svältande för att trivas med mig själv.

Jag vill bli stark. Jag vill känna mig kraftfull, få fysiskt motstånd mot det som är svårt ibland och hitta en livsstil som får mig att leva länge och att vara i mitt esse mentalt. Vi är vad vi äter och när jag äter bra så mår min mage bra och då mår mitt huvud bra och också mitt hjärta. När jag tränar så hanterar jag stress bättre, känner inte av min rygg lika mycket och håller mig frisk.

Jag hälsohetsar inte – jag letar efter min absolut bästa hälsa och jag gör det för att slippa hetsa kring livet.

Jag vill leva här och nu och älska varje stund och jag är mer än halvvägs där. Jag känner mig välsignad och tacksam för varje frisk dag jag får tillsammans med de finaste människorna på jorden. Jag skrattar, njuter och andas djupa andetag. Jag känner mig välsignad över att få vara en människa och att få uppleva allt jag upplever.


Jag har allt jag någonsin drömt om.
Nu är det dags att få kroppen jag drömt om.

BAKE THAT (CUP)CAKE

Jag trodde aldrig att jag en dag skulle sitta och skriva om att jag bakat. Med min gamla köksfobi så var det väldigt långt bort, om man säger så.

Därför är det extra roligt att berätta att jag igår bakade frukost/mellanmåls muffin som blev supergoda!

Men det är inte allt….

De är glutenfria! Och nyttiga! Och så goda så jag typ dör! Jag har liksom ätit fem idag redan (frukost och mellisar). Hur ska jag kunna sluta äta, liksom?

Om ni önskar recept så finns jag tillgänglig med info.

20140424-163523.jpg