Kategoriarkiv: THE MOMENTS

EN MÅNAD PÅ JOBBET 

Firade en månad på mitt nya jobb förra veckan – med en liten film.

Annonser

ETT ÅR IDAG – VÅRAN EMILIA

Idag fyller min underbara, glada, busiga, känslostarka och envisa dotter ett år. 

Det var alltså ett år sedan hon kom ut den där lördagsmorgonen 07.55 och var så otroligt vacker. Jag trodde att nykläckta barn skulle vara geggiga och fula men hon var så vacker så det knappt gick att ta in.

Vi sa att om vi klarar första året så klarar vi allt och här står vi nu – alla tre tillsammans. 

Jag älskar dig, Emilia. Jag kommer alltid finnas där och lära dig i livet. Du är min värld och min glädje. För alltid.


IGÅNGSÄTTNING

Idag, för ett år sedan, bröt jag ihop emotionellt. Jag hade gått över bf, var gigantisk och säker på att mitt barn var för stort för att komma ut ”den rätta vägen”. Jag försökte tvinga mig till ultraljud men fick inget. Ångesten växte. Mina söta barnmorskor försökte verkligen hjälpa mig utan resultat, det var fullt upp på Förlossningen. 

Så jag blev tokig. Hotade med att om ingen tog mig på allvar så skulle jag själv ta ut barnet ”här och nu”. Det funkade.

Vi fick tid för ultraljud inom ett par timmar och jag ringde hem Gustav från jobbet. Vi tog inte med oss någonting utan åkte upp för att stämma av storleken på barnet. Det vi inte visste då var att man då skulle upptäcka att mitt vatten var slut och att barnet måste ut NU. 

Tre timmar fick vi på oss – efter att vi känt oss dumma som inte tog med bb-väskan och fått höra att de egentligen inte ville släppa iväg oss alls – och sen skulle vi läggas in för igångsättning. 

Sen kom vår dotter till världen. 

SATURDAYS

Idag ska jag förtränga att Johnny Depp tydligen ska ha slagit sin fru och istället för att sörja hans fall så ska jag lyxa till med en stor och fantastisk brunch på Hotellet.

Sen ska jag byta mina skor för de glappar i hälen och åka iväg på kalas.

Ikväll ska vi grilla hos oss med familj. Svärfar har ju faktiskt blivit 60 och det måste ju firas!

Kom igen nu vädret, håll ihop!

THESE FOUR LONELY WALLS HAVE CHANGED THE WAY I FEEL

Gräset är inte grönare på andra sidan.

Min man åkte till Barcelona i torsdags och jag räknade ner dagarna till egentid (lillan skulle bo lite hos mormor). Hög av förväntan. Sådan stor spänning. Alldeles för många planer.

Sen åkte han och jag fick allt jag planerat kastat i ansiktet och hela huset var knäpptyst. Ingen att ta hand om, ingen som krävde nåt av mig.

Jag passade på att kika ner på stan och spenderade en riktigt härlig kväll med bästis. Lugnt och skönt. Och så gick jag på 30års fest och tog det lika lugnt där och kom hem i någolunda bra tid.

Men det tog ungefär 2 dygn och sen stod jag där och stirrade i väggen och frågade mig själv varför jag trodde det skulle vara så underbart att vara själv. Jag har ju aldrig trivs med att vara själv – egentligen.

Jag blir inte en sån bra människa när jag blir matad med för mycket egentid och ansvar. (Det såg vi ju allihopa när jag hade mina tre singelår. Been there, fucked that up). Jag är en sån som behöver lite övervakning i självständigheten. Någon som knuffar åt rätt håll, lugnar mina starka känslor lite och hålle mig nere på marken.

Det är Gustavs jobb. Och han får typ aldrig mer ta ledigt, känner jag. Det är inte bra. Haha.

PICTURES ON PHONES, KISSES ON CHEEKS

Jag och min bättre hälft var på 30 årsfest i lördags. Vilken glamour! Smink, kläder och kattöron trippade jag iväg i. Min kille var student. Temat var alltså huvudbonad.

Kvällen var lyckad och lång. Kl 00.00 kom vi ut på krogen och 40 min senare kastade jag in handduken men min kille ville leka lite till så han kom hem en timme efter.

Magisk kväll för två småbarnsföräldrar. Man gör liksom väldigt sällan något – framförallt tillsammans.

Lillan sov hos mormor hon.

Tack Mallan och Carro för en lyckad kväll!

image