Kategoriarkiv: THE BROKEN HEART

IT’S THE END OF AN ERA

På måndag börjar jag arbeta, efter en 1,5 års lång ”paus” från yrkeslivet. Mitt barn fyller ett år och jag har varit hemma med henne hela första året. Nu är det dags för pappa att vara hemma med henne och få kvalitetstid medan mamma bringar in cashen. Och ni anar inte hur länge jag längtat och saknat det vanliga livet. Jag vill så gärna börja arbeta igen!

Sen slår det mig att det här är slutet på mina och Emilias föräldradagar. Vi kommer inte längre vakna ihop, spendera dagen ihop och lägga oss ihop. Vi kommer ha nån timme om dagen att ses och inte mer. Mitt hjärta går sönder.

Jag är så rädd att hon ska tro att jag lämnar henne frivilligt, att jag bortprioriterat henne, att jag inte orkar med henne mer. Tänk om hon tror att mamma ledsnat, inte vill ha henne mer. Tänk om.

Jag mår inte bra nu, så är det bara. Jag har sån superstor megaångest över den här förändringen så jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Jag gråter, dagdrömmer om att kidnappa mitt barn och åka så långt bort jag bara kan så att ingen kan ta henne från mig, och har svårt att andas.

Oh the irony… här har jag i månader drömt om ett arbete och så blir jag typ headhuntad till ett jävla drömjobb och vad händer? Jo, jag mår dåligt över det. Men så är det väl att vara mamma? Man måste väl bara vänja sig att vara utan den där andra halvan. Man måste. 

Men jag älskar henne så enormt. I förrgår när jag skulle sova middag med henne så sträckte hon fram kaninörat under min näsa så jag fick lukta på den, precis som hon gör när hon ska sova. Vem gör något så fint när man är så liten? Mitt älskade barn. Älskade älskade älskade mammas Emilia. 

Andas…. Det kommer att gå bra. Jag måste minnas att andas.

Annonser

LET ME TELL YOU ABOUT HARD WORK

Idag är lite tyngre för mig. Människor i min situation förstår precis – vi har alla våra bra dagar och våra dåliga dagar men om man har en pågående sorg som ständigt lever inuti så är de dåliga dagarna lite ledsammare.

Så jag känner mig ledsam idag, eller för att vara tydligare: idag känner jag min sorg.

Sedan ungefär en månad tillbaka så har jag gått med i en ideell organisation där min sorg kan lyftas upp och läkas. Vi är flera människor, i olika åldrar och i olika delar av livet, som möts och samtalar om det vi har gemensamt: sorgen. Utan någon form av terapi eller psykologiska underlag så pratar vi fritt och försöker stötta varandra.

Jag är glad för att jag har hittat ett forum att bearbeta det jag gått/går igenom. Där kan jag inte bara prata om mig själv utan jag kan trösta andra också. Det gör mig gott.

Ikväll ska vi träffas och jag känner redan nu att det är behövligt idag.

JAG FÖRSÖKER VARA OKEJ MED DET

”Okej med vad”, undrar ni?

Jag satt och tittade på en film idag mellan tvätten och städningen av våra lister i lägenheten. Jag har städat extra mycket eftersom det kommer en fotograf till oss imorgon för att fota vår lägenhet som ska ut på marknaden så fort som möjligt. Det har med andra ord varit en tung vecka.

Filmen jag såg handlade om livshotande sjukdomar, svek och sorg, livet och döden. Jag började gråta för jag blev så berörd av vad huvudpersonen gick igenom i filmen. Sen flinade jag åt hur överkänslig jag tyckte att jag var.

En replik i filmen berörde mig och fick mig att tänka till. Huvudpersonen fick en fråga om hon var okej med det faktum att det fanns saker i hennes liv som fick henne att må både fysiskt och psykiskt dålig, saker som hon inte kunde påverka idag och aldrig kommer kunna påverka. Saker som alltid kommer finnas med henne och alltid vara en del av hennes liv. Som ett ärr på kroppen eller ett bråck i ryggen som alltid kommer finnas där och smärta.

Hon svarade; ”jag försöker vara okej med det”.

Jag förstår vad hon menade. Jag förstår precis hur hon känner. Vi har alla våra bördor och vissa av oss bär på mer ärr och sorg än andra. Men vi måste försöka vara okej med det. Vad har vi för val?

Vi ska var tacksamma för den tiden vi har i livet. Vi ska tacka för de gåvor vi har men även acceptera att vi inte kan påverka allt. Vi måste lära oss att bära på vissa bördor. Vi måste förstå att vi väljer att leva eller att stanna i sorgen. Vi är alla likadana och vi har alla samma förutsättningar att bli lyckliga – vi är vad vi gör oss själva till.

Jag skulle kunna hata världen och ödet för att de gett mig sorg i mitt liv men jag kan inte det. Hur skulle jag kunna hata en värld som gett mig så mycket glädje och så mycket vackert? Hur skulle jag kunna klandra ett öde som gett mig min man, mina underbara vänner och mitt liv?

Du väljer hur du ska leva. Låt ingen annan välja åt dig. Jag väljer hur jag ska leva. När jag lärde mig det så lärde jag mig att leva.

Och när jag är ledsen och sörjer ibland, då försöker jag att bara vara okej med det. För det är också okej.

WHAT HAPPENDS IN THE HEART

… stays in the heart?

Jag tror på att bra saker händer med bra människor och att dåliga saker händer oss också. Så är livet.

Som de flesta av er vet så opererades jag i oktober 2012 för att bli av med ett hjärtfel som minskade min livskvalité.
Imorse dök det upp igen. Risken att det kommer tillbaka är runt 34% om jag minns rätt. Jag är rädd att jag ingår i den gruppen.

Fortsätt läsa WHAT HAPPENDS IN THE HEART

SÅ JAG BRYR MIG INTE?

Stunder jag tänker på dig:
när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Och så drömmer jag om dig på natten. Och ibland dagdrömmer jag om dig också.

Stunder jag saknar dig:
när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Och så saknar jag dig när jag ligger vaken på natten. Och ibland saknar jag dig i mina drömmar också.

Stunder jag gråter över dig:
när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Och ibland så gråter jag på natten. Och jag har vaknat upp gråtandes ibland för att du finns i mina drömmar.

Stunder jag ger dig all min kärlek:
när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Och på natten. Och i alla drömmar jag har.

Stunder jag ger dig all min energi:
när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Och om jag orkar på natten.


Stunder jag älskar dig:

när jag dricker mitt morgonkaffe,  när jag klär på mig, när jag cyklar till jobbet, när jag arbetar, på lunchen, på eftermiddagen, när jag cyklar hem, när jag duschar, när jag borstar håret, när jag pratar i telefon, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, när jag är på fester, när jag umgås med mina vänner, när jag tittar på film, när jag kramar min man, när jag är på middagar, när jag träffar min familj och när jag bara är.

Varje natt.
Och i varenda jävla dröm.